att fri från ve och våda
jag föddes av min mor
och ljuset kunde skåda,
att du på livets mål
förrän jag föddes tänkt,
att du mej kropp och själ,
förnuft och sinnen skänkt.
2. Jag tackar dej, min Gud,
att du mej gett tillbaka
den sköna arvedel
som Adam fick försaka,
att du din Son lät dö
och mej förlossning få,
så jag, från träldom frälst,
får fri i Kristus gå.
3. Jag tackar dej, min Gud,
att du har räckt mej handen
och givit mej till tröst
den gode helge Anden,
som till din kännedom
mitt stela sinne drar
och i den rätta tron
mitt hjärta helgat har.
4. Jag tackar dej, min Gud,
att du ditt ord utsänder,
att det förkunnat blir
kring alla världens länder,
att när jag tvivlar så
mitt mod förlorat är,
det tröst och tålamod
och hopp tillbaka bär.
5. Jag tackar dej, min Gud,
för dopet du instiftat,
där satan avsagd är,
ett vatten oförgiftat,
där livets källa jag
med modersskötet fann,
som Kristi kyrkas är
och pånyttföda kan.
6. Jag tackar dej, min Gud,
som än mitt bästa menar
och i din nattvard själv
dej med min själ förenar.
Här är den hemlighet
som ingen kan förstå,
som djävlar häpnar vid
och änglar undrar på.
7. Till sist vill jag på nytt
få ge dej tack och heder
för löftet att du än
en boning mej bereder,
där i den helga stad
dit du ska hämta mej.
Tänk, hur min själ en gång
där ska få tacka dej!
