Lovad vare Herren, våra fäders Gud

Din nåd är dyrbar, o Gud

Gud, vår lösta tunga

 

Tack för en öppen himmel

 

Vi tillber dej här, Herre Jesus

Vi tillber dej här, Herre Jesus,

och i alla kyrkor på jorden,

vi prisar dej för att på korset

du döende återlöst världen.

Lofsöngur

  

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð! 

Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn! 

Úr sólkerfum himnanna hnýta þér krans 

þínir herskarar, tímanna safn. 

Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár 

og þúsund ár dagur, ei meir: 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

Íslands þúsund ár, Íslands þúsund ár, 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

O Gud, du fosterlandets Gud, 

vi lovar ditt heliga, heliga namn! 

Se, himlarnas solbanor knyter en krans 

av timmar och år i din famn! 

Inför dig är en dag såsom tusen år, 

årtusen som dagen du gör,  

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör. 

Islands tusen år, Islands tusen år

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör.

Högste, allsmäktige, allgode Herre (Solsången)

En mer tidsenlig melodi (1100-tal) är denna till Veni veni Immanuel. Den kräver vissa rytmiska (eller orytmiska) anpassningar, men fungerar sedan riktigt bra även till min version av Solsången!  

1. Högste allsmäktige,

allgode Herre,

din är all härlighet, 

ära och makt.

Din är välsignelsen, 

din är all lovsång, 

ja, bara du ska

prisas av oss.

Ingen av alla 

oss andra är värdig

att ens få nämna 

ditt dyrbara namn.

2. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

lovad för hela 

din skapade värld, 

särskilt för broder 

Sol i det höga, 

som under dagen

skänker oss ljus. 

Vacker han är i sin

väldiga strålglans,

vittnar, du allra

Högste, om dej. 

3. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för syster Måne,

stjärnornas krans.

Du har ju gjort dem

lysande sköna,

gärna de strålar,

visar oss väg.

Ännu om natten

är du vårt ledljus,

ännu om natten

varar din nåd.

4. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för broder Vind och 

luften du gjort,

tack för att vi får

leva och andas,

tack för den klara

himmelens glans,

tack för all väderlek, 

regn liksom solsken,

årstiders växling,

sådd som blir skörd.

5. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för syster Vatten, 

källa till liv,

tack för den kraft hon 

än får att sprida,

ödmjuk men mäktig, 

kysk, ja, men djärv,

kommer med bud om 

växt och om rening,

stor är den nytta och

glädje hon ger.

6. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för broder Eld med 

värme och ljus.

Mitt i vårt mörker

tänder han hoppet,

för oss tillsammans

morgon och kväll.

Ännu i natten

brinner hans låga,

skön är han, lekfull,

härlig och stark.

7. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för moder Jord som 

föder och bär,

hon som nu alstrar

alla slags frukter,

färgrika blomster, 

örter och gräs.

Bruka, bevara

är nu vårt uppdrag,

av jord vi kommit,

jord ska vi bli.

8. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för alla dem som 

av kärlek till dej

villigt och helt 

förlåter varandra,

tåligt sitt kors och

lidande bär.

Saliga de som 

går i din frid, Gud,

du ger dem livets 

krona till sist.

9. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för den lekamliga 

Döden, som är 

allas vår syster 

som ingen kan undfly,

ve dem som dör i

dödssynd till slut!

Saliga de som i tro 

möter döden,

dem kan den andra

döden ej nå.

10. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

härligt ditt namn över

hela vår jord!

Lova och prisa, 

välsigna vår Herre,

tacka och tjäna

kungarnas Kung!

Gör det i ödmjukhet,

lär den av honom,

honom som ödmjukt

tjänade oss.